Maria Öqvist Öhman

Foto från Marias hemsida Jag blommar

 

Andra ut i min presentation av de fantastiska kvinnor jag mött under mina intervjuer är Maria. Det var det mötet som jag var mest pirrig inför eftersom jag haft Maria som förebild och följt hennes blogg Jag blommar  samt läst om henne i böcker och så.  Ja, och sen var det den långa bussresan också. Vanligtvis tar jag mig fram med cykel så alla resor med andra fordon blir väldigt spännande.

Maria är konsthantverkare som skapar både bruksföremål och konstverk och hennes verksamhet rymmer även workshops och föreläsningar. Maria har alltid varit kreativ och skapat, hennes arbete drivs av lust och glädje vilket resulterat i en mängd verk och produkter samt två olika konstnärskollektiv. Ett i Ratan med en sommarbutik och den senaste i Piteå där Maria tillsammans med sina nio kollektivkollegor driver butiken Rabarber där de turas om att arbeta och marknadsföra varann.

Jag känner igen mig i det, jag har också varit med och startat upp ett konstnärskollektiv, vårt största projekt är Pilgatans Kulturmarknad som är på lördagen i andra helgen i september varje år och inte ens i närheten av att driva en butik, fast ändå. Jag känner också igen mig i att skapa i alla möjliga olika material, kärleken till återbruk och med respekt för materialen och den där viljan att ta hand om så mycket som det bara går, hållbarhet. Det är vackert på något vis. 

Ett exempel på återbruk och respekt för materialet är ett avlångt litet block som Maria gör som blev till endast på grund av att det blev pappersremsor över när hon gjorde anteckningsböcker. Hon syr också små figurer, Räddisar av spilltyger som skymtas på bilden här ovan.  Arbetet sker mycket efter listor och lust, vad som behövs påfyllning av till butiken och leverantörer eller vad hon känner för att lägga handen på just för dagen. Det blir är organisk växelverkan som ger en behaglig arbetsmiljö som verkligen gick att känna av bara genom att vara i den fantastiska ateljén där allt skapande sker.

Under mitt besök tog vi en lunchpaus och Maria bjöd på den mest fantastiska tomatsoppa jag ätit i hennes mysiga kök. Tyvärr blev jag så uppslukad att jag glömde fota hela härligheten, istället bjuder vi, jag och Maria på receptet.

Marias Tomatsoppa.

 4 pers.

Du behöver:

2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
En näve valfria örter ex oregano eller basilika
En klick smör
Ca 0,5 -1 dl vitt vin eller vitt matlagningsvin
2 burkar krossade tomater
Buljongtärning
Några dl grädde
En gnutta honung

Gör så här:

Fräs hackad gul lök/vitlök och örter i smör. Häll på vinet så att det riktigt fräser till. Häll sedan på tomater, Buljongtärning och honung. Låt puttra. Sedan i med grädde och koka vidare. Krydda med svartpeppar och salt. Mixa den halvslät om du vill. Servera med mozarellaost i bitar som får smälta i tallriken med varm soppa.

Samaskens, jag lovar!

Vill ni veta mer om Maria finns hennes hemsida här och vill ni läsa resultatet av intervjun hittar ni det här.

Linnea Sigurdson

Foto: Linnea Sigurdsson 

Först ut att presenteras från mitt examensarbete är Linnea Sigurdson som jag träffade en kväll hemma i hennes kombinerade kontor och lägenhet. Tiden flög iväg och det hann bli mörkt innan jag for hem igen med en varm känsla i magen av både många koppar te och vårt fina samtal.

Foto: Linnea Sigurdsson 

Linnea började med att visa sin arbetsplats med ett bord hon snickrat ihop tillsammans med sin bror.

Sen pratade vi om allt mellan himmel och jord. Långt mer än vad som rymdes i min uppsats. Om hur du som egenföretagare som sitter ensam kan bryta ensamheten genom att bjuda andra egenföretagare på lunch, om friheten som egen och om vikten att behålla sin värdegrund och inte bara arbeta för att tjäna stora pengar (även om det såklart inte är fel att tjäna pengar).

Foto: Linnea Sigurdsson  

Vi pratade om vikten av att dricka kaffe och helst bara göra en sak i taget just då - dricka kaffe. Vi hittade också gemensamma nämnare som till exempel vår kärlek för Pocket shops anteckningsböcker, det är så mjukt papper och de är så sköna att rita och skriva i. Linnea skriver ner allt i dem, det blir några böcker per år. De många långa bussresorna hon gör främjar detta beteende. Det är så lätt att komma på idéer under resans gång menar hon.

Linnea presenterar sig själv som filmare, grafisk formgivare och musiker. Med andra ord en multipassionerad person som skapar sitt eget verksamhetsområde. Linnea är bosatt i Umeå och gör större delen av sitt arbete på resande fot i landets norra avkrokar. Kärleken och närheten till naturen är viktig.

 Foto: Linnea Sigurdsson

Så här kan det se ut när Linnea är ute i fält.

I sitt filmande porträtterar Linnea människor som verkar utanför normen i vårt samhälle. Hon menar att media matar oss med en ensidig bild vilket driver henne till att lyfta fram osynliggjorda människor som med Linneas egna ord; 

"sprider hopp om medmänsklighet, hållbarhet och fördjupning av oss som mänskliga varelser."

 

Jag håller med Linnea om att vi blir matade med en alldeles för begränsad bild av olika typer av människor. Normen är för snäv. Därför kändes det extra fint att få lyfta in Linnea och hennes arbete i mitt examensarbete. På det här viset kan jag bidra och hjälpa Linnea i hennes strävan att upplysa människor att det finns en annan bild, en alternativ bild av hur människor i Sverige lever. För Sverige är ett avlångt land och rymmer många olika typer.

Foto: Moa Frygell

Linnea startade sitt företag under sista året på sin utbildning då det var en förutsättning att hon hade företag för att kunna söka finansiering för sitt examensprojekt. Efter det har det bara rullat på. Trots att hon redan innan företagsstarten fick höra att det aldrig skulle gå att försörja sig på hennes arbete har hon gjort det i flera år nu. Det var ett ganska stort risktagande och en väldigt modig handling av en person som fick, och fortfarande får höra av omgivningen att det är omöjligt att leva på ett eget företag av det slaget som hon driver. Lyckligtvis påverkade det inte Linnea nämnvärt utan hon viftade bort det och berättade med ett leende berättade att hon älskar att se sig själv som nybörjare eftersom det blir så mycket enklare då. Linnea menar att med en nybörjarattityd får hon lära sig massor som hon annars skulle ha missat. Istället för att gå in med inställningen att hon är expert på grund av utbildning, erfarenhet eller liknande hjälper det Linnea i hennes utveckling både på ett personligt och professionellt plan genom att vara ödmjuk och öppen.

Linnea har precis påbörjat en provperiod av bloggande i anslutning till nylanseringen av hennes hemsida. Meningen är att bloggen ska vara ett medium för att nå ut på ett mer personligt sätt och hon eftersträvar en kontinuitet i vad som skrivs och förmedlas, det ska hänga ihop även om det är olika inlägg. Bloggandet är som sagt ett prov som kan vara ett sätt att påminna omgivningen om att hon finns och vad hon funderar på. Kanske kommer hon fortsätta, kanske kommer hon avsluta. Det beror på hur hon trivs med formen av kommunikationen, det får dock tiden visa.

In och läs hennes inlägg och följ med i hennes tankar du med! Följ länken här. 

Gillar du hennes bilder? In och följ på Instagram här.

Tack sommaren!

Den här sommaren kanske inte var den varmaste eller soligast i människominne. Fast å andra sidan verkar väldigt många ha trivts med den ändå, det har liksom inte blivit lika många måsten och soljakt utan folk har påtat på med sitt i sin takt. Så som det alltid borde vara alltså...

Jag å andra sidan har haft solen som min ledstjärna, i och med min lunginflammation förra året missade  jag årets varmaste vecka vilket gjort att jag känner att jag har lite att ta igen. Japp fortfarande, jag känner mig inte mättad med värme än. Att solen har fått styra mina aktiviteter har sett ut som följer. Mulet: Gjort alla de saker jag kunnat göra inomhus och det som har gått att ta med ut har gjorts utomhus. Sol: Gjort alla de saker jag kunnat göra utomhus (det vill säga tagit med inomhusuppgifter ut) OCH suttit i solen och gjort ingenting.

Jag är rätt bra på att göra något mest hela tiden fast i sommar har jag faktiskt varit rätt bra på att göra ingenting det vill säga jag har läst en hel del. Bland annat trilogin om Guldkompassen. Det ger mig bra näring, att läsa. Mer som ger mig näring är att plocka blommor och blad. Jag torkar och använder i te och annan matlagning. Bada är också härligt, fast det inte har varit så supervarmt har jag badat ändå till barnens stora glädje.

Sommarens bästa:

Lyckan att få vara frisk

 Bröllopspresenten. En drömfångare för alla gemensamma drömmar.

Bröllop på Gotland

En riktigt höjdare, vi missade att tiden hade ändrats så vi blev lite sena vilket resulterade att hela familjen sprang förbi bruden och dennes far på väg mot ceremoniplatsen på kalkstenstranden. Vi, jag barnen och han jag är kär i löpte alltså järnet. Jag i täten i träskor varpå brudtärnorna (iklädda egna träskor) fick lite jäklar anamma och tyckte att om jag kunde springa så fort borde det ju vara helt lugnt för dem att skrida fram före bruden på stenarna. Det där med låg profil får jag öva på....

Hålla i en fladdermus

Jag och min älskade mormor.

 

Vara med nära å kära

 Solen

Balkongen

Hur var din sommar och hur tankar du näring på bästa sätt?

Examensarbete

Nu är den äntligen klar, min studie om Entreprenöriella kvinnor på den norrländska landsbygden. 

Min mest lysande mening som jag skrev är;

"En spännande slutsats som går att dra är att entreprenörskapsteorin begränsar entreprenörer och stänger in dem i ramar som motarbetar sitt eget syfte."

En annan spännande upptäckt var att alla tre jag intervjuat inkorporerat kroppen i sitt arbete, alltså att de ser till att röra sig på något sätt under arbetsdagen. Att det är inräknat i arbetet liksom. Mycket inspiration och fina möten blev det.

Resultatet kan du läsa om du klickar på bilden ovan, då kommer du direkt till uppsatsen. På sida 33 finns en sammanfattning om du vill komma åt kärnan direkt utan att läsa hela studien.

Efter semestern kommer jag presentera entreprenörerna i studien en efter en.

Tack för all pepp med projektet, nu laddar jag om och förhoppningsvis kommer jag igång med bokprojektet till hösten. Och med de orden tar jag mig en välbehövlig semester, vi ses igen om några veckor.

Glad sommar!

ps. vill ni ändå ha uppdateringar finns jag på instagram som @petraeleonora, ses vi där? ds

Hur jag tänker när jag hänger en tavelvägg. Eller inte tänker....

En promenad förbi vårt köksfönster en mörk kväll visar upp min tavelvägg i ett varmt och mysigt sken från köket. Jag har fått en del kommentarer och jag tänkte berätta hur jag tänker kring hängningen, eller inte tänker...

 

Det här är alltså vår köksvägg ovanför matbordet. Som du ser finns det inte en enda rak linje. Jag har arbetat  mycket med mig själv och mönster som begränsat mig, en av dem perfektion. Alltså hänger jag inte tavlorna efter en linje. Jo, ibland gör jag det. Det beror på, och det är här jag vill lyfta in känslan. Att gå ner i hjärt- och magtrakten. Vad klingar rätt i din mage?

Inte ens bilderna har ett tema. Inte mer än att det är bilder jag tycker om. En del i ram andra upptejpade eller bara nerstuckna i kanten på ramen runt en annan bild i väntan på en egen ram eller plats. Och det är lite så jag arbetar med mina egna tavelväggar, jag låter dem växa fram vart efter.

Annat är när jag inreder hos andra. Här har jag gått efter samma princip som mitt kök, ingen rak kant. Fast tittar ni noga ser du att tavlorna har en tyngd mot mitten. De hålls ihop av varma jordnära färger och tavlorna ihop med kyrkbänken nedanför förstärker känslan av meditativ närvaro. Här har jag hängt tavlorna som fanns till förfogande och det är tänkt att även den här väggen ska kunna växa med tiden. Efter tavlorna följer två furudörrar som binder ihop tavelväggen på andra sidan dörrarna.

Här ser vi dock ett annat tema. Lite ljusare färger i blå toner. Och här finns det en rak linje, i överkant, fast den bryts av taket. Jag gillar sånt, mixat, stilbrott och något oväntat.

Den gröna tavlan som skymtar i den turkosa ramen är en affirmationstavla som jag gjorde 2010.

Så här såg det alltså ut för 5 år sedan. Härligt!

Next Level Craft – Härnösand

Ännu en gång har jag fått äran att vara med på en invigning av slöjdutställningen Next Level Craft som faktiskt blivit kallad en av Sveriges bästa utställningar 2014. Den här gången var det Murberget och Härnösands tur. Vilken fantastisk stad och plats. Så mysig med sina små pittoreska hus, grönska och vatten. Hit vill jag återkomma fler gånger.

Utställningen var sig lik och fast jag redan sett den fem gånger kunde jag inte undvika att hitta nya vinklar och spännande saker att upptäcka.

Extra glad blev jag när jag fick träffa på det här gänget som jag identifierade mig med direkt. Ett gäng med skogsrån som hängde vid en tjärn. Vackert. De var inte med i Umeå utan tillkom i Östersund där utställningen var sist och jag är glad att jag fick träffa dem.

Det var mycket folk och efter invigningstalet var det dansuppvisning. Himla fint ordnat. Även fast jag mest uppskattar att besöka utställningen ensam, då är det lättare att drömma sig bort och slukas in i den drömska processionen med alla varelser och väsen.

Det var också fint att få träffa fler slöjdare som varit med och bidragit till utställningen, ett helt otroligt arbete.

Ett extra tack till Hemslöjdsföreningen Västernorrland och Västerbotten som bjöd in mig.

Neos rum

Inredningsuppdraget fortsätter och jag har fått peta lite i Neos rum också. Det fanns inte så mycket i rummet vid start så jag började med att bygga ihop den  mörka hyllan. Ni ser den vid fönstret.

Golvet är inte färdigbehandlat än så det behövs en matta att gosa ner fötterna i. Kommer ni ihåg Veras rum? Den röda mattan som var tänkt till Vera passar mycket bättre till Neo och till tapeten som han valt själv.

Kolla så bra det blev. Neo sover i underslafen i sängen och genom att ställa byrån framför fick han ett mysigt krypin. I sängen skruvade jag upp en sänglampa och en tavellist vid fötterna. Det är bra att kunna lägga av böcker och småprylar på någonting. Kanske framför allt väckarklockan. Genom att ha den vid fötterna måste han sätta sig upp för att stänga av den. Ett bra sätt att få upp en tweenie.

Skrivbordet sköt jag in mot väggen, fixade en stol och skruvade upp en till tavellist. Jag gillar verkligen de där små tavellisterna, de är så lagom på något sätt. Den här ska Neo få fylla själv med diverse småplock och pennor.

Neo gillar hattar och där hänger den perfekt när den inte används. En liten lampa fick komma in för att skapa mysbelysning till kvällen. Jublet som kom när han fick syn på piltavlan var ett fint kvitto på mitt infall. Jag älskar när jag träffar mitt i prick! 

Innanför dörren hängde jag upp två rejäla krokar för att undvika klädhögar på golvet. De passade bra med två rejäla gamla skolkrokar.  Nu fattas det bara en rullgardin och kanske några gardiner. Fast i det här huset tar vi allt lite pö om pö som min mormor skulle ha sagt.

Vill ni se fler bilder från huset? Gå in på Instagram och kolla taggen #homeoftheempress Jag fyller på bilder från huset lite vart efter. Vill du se ännu fler bilder på lite allt möjligt får ni gärna följa mig, jag heter petraeleonora på Instagram.

Vi ses!