Piffa till en vanlig disktrasa

En vanlig disktrasa kanske inte är så rolig att ta med som gå-bort-present. Fast en som du piffat själv med en liten virkad kant, det är något helt annat! Det går att göra på lite olika sätt och jag tänkte visa två varianter, en med vanlig slät kant och en med en liten spets.

Jag har valt att använda knalliga disktrasor med mycket färg utan tryck eftersom att jag oftast inte tycker trycken är så fina och dels för att färgtryck är en belastning för miljön. Trasorna köpte jag hos Leva Kungslador på Gotland i somras fast det går att hitta liknande på till exempel Lagerhaus (så länge du inte vill sticka eller virka hela trasan själv vill säga, det går ju också bra).

Du behöver:
En disktrasa
Virknål
Lingarn
Symaskin eller en nål.

För att få hål med jämna mellanrum i trasan  används med fördel en symaskin inställd på lite längre stygnlängd. Du behöver inte ens trä i någon tråd utan det är endast hålen du vill åt. Saknar du symaskin kan du använda dig av en nål och linjal för att få till hålen med ca 4mm mellanrum.

Börja sedan att virka fasta maskor i hålen som du gjort. Ta första öglan och tick ner virknålen i nästa hål.

Hämta garnet på baksidan och dra igenom.

 Nu har du två maskor på virknålen.

 Hämta garnet bakom och dra igenom båda öglorna.

Fortsätt hela varvet runt. Antingen kan du spara den så eller så fortsätter ett varv till och virkar på en liten spets genom att

virka en fast maska i den första maskan. Sedan efter den första fasta maskan (fm) följer en halvstolpe (hst) i nästa maska, två helstolpar (st) i nästa, halvstolpe (hst) igen och sedan en fast maska (fm), på så sätt bygger du upp en båge.

För att separera bågarna från varandra gör du en smygmaska (sm) så blir det ett mellanrum mellan dina bågar som tillsammans bildar spetskanten. Upprepa bågarna med smygmaskan runt hela disktrasan.

Och så här kan det se ut när den används. Eftersom vi använt lingarn torkar den snabbt tillsammans med resten av trasan och den går även att kokas eller tvättas i maskin på 90° när trasan börjar lukta illa eller bli fläckig.

Ett enkelt sätt att sätta lite guldkant på tillvaron och därför lite extra kul att ge bort.

Siffrorna och symbolerna bredvid trasan är en hjälp för barnen när de diskar. Vi kör samma ordning som jag lärde mig i gymnasiet på hotell och restaurangprogrammet.

Ha! Det blev som ett litet extra bonustips. Håll tillgodo!

Hur jag tänker när jag hänger en tavelvägg. Eller inte tänker....

En promenad förbi vårt köksfönster en mörk kväll visar upp min tavelvägg i ett varmt och mysigt sken från köket. Jag har fått en del kommentarer och jag tänkte berätta hur jag tänker kring hängningen, eller inte tänker...

 

Det här är alltså vår köksvägg ovanför matbordet. Som du ser finns det inte en enda rak linje. Jag har arbetat  mycket med mig själv och mönster som begränsat mig, en av dem perfektion. Alltså hänger jag inte tavlorna efter en linje. Jo, ibland gör jag det. Det beror på, och det är här jag vill lyfta in känslan. Att gå ner i hjärt- och magtrakten. Vad klingar rätt i din mage?

Inte ens bilderna har ett tema. Inte mer än att det är bilder jag tycker om. En del i ram andra upptejpade eller bara nerstuckna i kanten på ramen runt en annan bild i väntan på en egen ram eller plats. Och det är lite så jag arbetar med mina egna tavelväggar, jag låter dem växa fram vart efter.

Annat är när jag inreder hos andra. Här har jag gått efter samma princip som mitt kök, ingen rak kant. Fast tittar ni noga ser du att tavlorna har en tyngd mot mitten. De hålls ihop av varma jordnära färger och tavlorna ihop med kyrkbänken nedanför förstärker känslan av meditativ närvaro. Här har jag hängt tavlorna som fanns till förfogande och det är tänkt att även den här väggen ska kunna växa med tiden. Efter tavlorna följer två furudörrar som binder ihop tavelväggen på andra sidan dörrarna.

Här ser vi dock ett annat tema. Lite ljusare färger i blå toner. Och här finns det en rak linje, i överkant, fast den bryts av taket. Jag gillar sånt, mixat, stilbrott och något oväntat.

Den gröna tavlan som skymtar i den turkosa ramen är en affirmationstavla som jag gjorde 2010.

Så här såg det alltså ut för 5 år sedan. Härligt!

Neos rum

Inredningsuppdraget fortsätter och jag har fått peta lite i Neos rum också. Det fanns inte så mycket i rummet vid start så jag började med att bygga ihop den  mörka hyllan. Ni ser den vid fönstret.

Golvet är inte färdigbehandlat än så det behövs en matta att gosa ner fötterna i. Kommer ni ihåg Veras rum? Den röda mattan som var tänkt till Vera passar mycket bättre till Neo och till tapeten som han valt själv.

Kolla så bra det blev. Neo sover i underslafen i sängen och genom att ställa byrån framför fick han ett mysigt krypin. I sängen skruvade jag upp en sänglampa och en tavellist vid fötterna. Det är bra att kunna lägga av böcker och småprylar på någonting. Kanske framför allt väckarklockan. Genom att ha den vid fötterna måste han sätta sig upp för att stänga av den. Ett bra sätt att få upp en tweenie.

Skrivbordet sköt jag in mot väggen, fixade en stol och skruvade upp en till tavellist. Jag gillar verkligen de där små tavellisterna, de är så lagom på något sätt. Den här ska Neo få fylla själv med diverse småplock och pennor.

Neo gillar hattar och där hänger den perfekt när den inte används. En liten lampa fick komma in för att skapa mysbelysning till kvällen. Jublet som kom när han fick syn på piltavlan var ett fint kvitto på mitt infall. Jag älskar när jag träffar mitt i prick! 

Innanför dörren hängde jag upp två rejäla krokar för att undvika klädhögar på golvet. De passade bra med två rejäla gamla skolkrokar.  Nu fattas det bara en rullgardin och kanske några gardiner. Fast i det här huset tar vi allt lite pö om pö som min mormor skulle ha sagt.

Vill ni se fler bilder från huset? Gå in på Instagram och kolla taggen #homeoftheempress Jag fyller på bilder från huset lite vart efter. Vill du se ännu fler bilder på lite allt möjligt får ni gärna följa mig, jag heter petraeleonora på Instagram.

Vi ses!

Veras rum

Vera är 8 år och hon har precis fått sitt första egna rum. Veras mamma renoverar ett gammalt bönehus och i stället för scen har nu stora salen sex rum i två våningar. Veras mamma bad mig hjälpa henne att inreda. Eftersom budgeten är begränsad fick jag fria händer med det jag kunde hitta i huset. Jag älskar sånt! 

På bilden ovan ser vi hur rummet såg ut innan jag började piffa. Det där var inte riktigt sant. Jag har städat innan. Jag var så ivrig att börja att jag glömde fota innan jag städade. Tänk er en förebild med alla saker på golvet istället, då har ni en mer rättvis bild.

Den lilla "bänken" är byggd för att Veras mammas sovrumsfönster sträcker sig ända upp till sittbrädan och istället för att få ett titthål ner i mammas säng fick Vera en liten bänk.

Jag började med att hänga upp en sänghimmel som inhandlats på loppis. Sängbordet hittade jag på nedervåningen med verktyg i.

Vid fotändan av sängen är det fantastiska fönstret som inbjuder till många mysstunder med böcker, kuddar och mjuka filtar. Även puffen fick flytta dit, något ska hon ju kunna lägga upp fötterna på.

Ljuset är helt magiskt på eftermiddagen och ifrån fönster syns älven som rinner förbi utanför. Den vita hyllan fick byta plats med klädskåpet för att den inte skulle dämpa ljuset.

Ljusstaken på väggen har min pappa gjort vilket är lite roligt för Vera älskar den. Det blev fint att rama in några av ugglorna.

En nöjd och peppad inredare, moi!

Spegeln som jag fotade mig själv i är det här lilla väggskåpet, även det ett loppisfynd. Senare ska vi byta ut knoppen på skåpet. Plåtasken ovanpå har Vera själv "fyndat" på tippen där hon ofta hittar olika skatter. Kroken fick en liten extra tvist med ett huvud som saknade kropp från leksakslådan. Synd på ett sånt snyggt hår att inte få en hedersplats tänkte jag. Jordgloben vill Veras mamma göra om till en taklampa och tills hon får tummen ur får den stå på Veras klädskåp.

Snyggaste håret, synd att gömmas bort.

Veras mamma hade köpt en ny röd matta till Veras rum fast jag valde att ha kvar den gröna mattan efter som att det är rätt bra fart i Vera och grönt kan ha lugnande effekt. Jag tänker att det kan vara fint att få en möjlighet att samla ihop sig och hämta kraft i sitt egna rum. Det är mycket liv och rörelse både i skolan och även hemma i huset med alla syskon. Den röda mattan hamnade istället hos en av Veras storebröder, fast det rummet visar jag en annan gång.

Vera hade inte en aning om att jag fixade till hennes rum vilket blev en fantastisk lyckad överraskning. Både Vera hennes mamma och jag är toppennöjda.