Piffa till en vanlig disktrasa

En vanlig disktrasa kanske inte är så rolig att ta med som gå-bort-present. Fast en som du piffat själv med en liten virkad kant, det är något helt annat! Det går att göra på lite olika sätt och jag tänkte visa två varianter, en med vanlig slät kant och en med en liten spets.

Jag har valt att använda knalliga disktrasor med mycket färg utan tryck eftersom att jag oftast inte tycker trycken är så fina och dels för att färgtryck är en belastning för miljön. Trasorna köpte jag hos Leva Kungslador på Gotland i somras fast det går att hitta liknande på till exempel Lagerhaus (så länge du inte vill sticka eller virka hela trasan själv vill säga, det går ju också bra).

Du behöver:
En disktrasa
Virknål
Lingarn
Symaskin eller en nål.

För att få hål med jämna mellanrum i trasan  används med fördel en symaskin inställd på lite längre stygnlängd. Du behöver inte ens trä i någon tråd utan det är endast hålen du vill åt. Saknar du symaskin kan du använda dig av en nål och linjal för att få till hålen med ca 4mm mellanrum.

Börja sedan att virka fasta maskor i hålen som du gjort. Ta första öglan och tick ner virknålen i nästa hål.

Hämta garnet på baksidan och dra igenom.

 Nu har du två maskor på virknålen.

 Hämta garnet bakom och dra igenom båda öglorna.

Fortsätt hela varvet runt. Antingen kan du spara den så eller så fortsätter ett varv till och virkar på en liten spets genom att

virka en fast maska i den första maskan. Sedan efter den första fasta maskan (fm) följer en halvstolpe (hst) i nästa maska, två helstolpar (st) i nästa, halvstolpe (hst) igen och sedan en fast maska (fm), på så sätt bygger du upp en båge.

För att separera bågarna från varandra gör du en smygmaska (sm) så blir det ett mellanrum mellan dina bågar som tillsammans bildar spetskanten. Upprepa bågarna med smygmaskan runt hela disktrasan.

Och så här kan det se ut när den används. Eftersom vi använt lingarn torkar den snabbt tillsammans med resten av trasan och den går även att kokas eller tvättas i maskin på 90° när trasan börjar lukta illa eller bli fläckig.

Ett enkelt sätt att sätta lite guldkant på tillvaron och därför lite extra kul att ge bort.

Siffrorna och symbolerna bredvid trasan är en hjälp för barnen när de diskar. Vi kör samma ordning som jag lärde mig i gymnasiet på hotell och restaurangprogrammet.

Ha! Det blev som ett litet extra bonustips. Håll tillgodo!

Gerillaslöjd i Gällivare

Jag har haft den stora äran att leda en gerillaslöjdsworkshop efter en föreläsning av Frida Arnqvist Engström som skrivit boken Gerillaslöjd. Det var lite som att samarbeta med sin idol. Jag har ju haft lite koll på Fridas blogg, Kurbits.nu och följt hennes arbete en del, hon gör det ju så himla bra!

Sålunda packade jag min lilla worshopväska, som min mor köpt på loppis åt mig, full med material och inspiration.

Innan föreläsningen och workshopen drog igång hjälptes vi åt att ställa i ordning. Jag hade beställt massor med trasmattor och en blomma för att skapa en lite mer ombonad och varm miljö och jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Evenemanget var arrangerat av kommunen och en del av Gällivare kulturfestival. Vi var på den fantastiska fritidsgården Stacken i Gällivare som är en underbar lokal som rymmer massor med möjligheter för ungdomarna. Tänk om vi ens hade haft hälften av de ytorna på fritidsgården när jag var liten som de har på Stacken. Det var väldigt fint att se och som grädde på moset ligger det mitt i stan också.

Frida började med sin föreläsning och berättade om hur gerillaslöjden startade och hur det ser ut runt om i världen. Taggen som väcktes när hon berättade! Jag fick massor med inspiration och började genast fantisera om att vara mer rak och rättfram i mitt budskap så jag kan rymma det på små taggar. Jag har ju redan börjat fast jag vill utveckla och bli mer slagkraftig!

Workshopen drog igång och det bläddrades efter typsnitt och diskuterades. Jag och Pia som är hemslöjdskonsulent i Norrbotten hade båda med oss lite böcker och tidskrifter utifall deltagarna behövde mer inspiration.

 

OM JAG SVARADE FEL VAR DET EN DUM FRÅGA

 

 LÖV MORE

Jag valde att ta med små dukar och grytlappar som deltagarna fick brodera på. Eftersom vi hade begränsat med tid tänkte jag att det inte hanns med att sticka eller virka vilket gav arbetet ytterligare djup. Eftersom materialet dels var köpt på secondhand och dels troligtvis skapat av kvinnor som lagt ner mycket tid och omsorg på dukarna. På det här viset fick deras verk nytt liv och en ny mening med extra budskap samt att vi slapp konsumera nya textilier för att brodera på. Små handlingar som gör stor skillnad.

Jag hann brodera en toaskylt till toaletten som tidigare var väldigt anonym. Det var helt klart nödvändigt (hehehe, skitdålig humor jag vet. Oups, igen skit...).

För att lyxa till det hela satte jag lite guldkant på bokstäverna, fast det syns lite dåligt på bilden. I verkligheten glimrar det till ibland när solen ligger på.

 Hem ljuva hem

Kvällen innan eventet hade vi turen att få en guidad tur kring Malmberget. Den lilla gula skylten upplyser om att det är fridlyst område bakom stängslet och där är det en stor krater som växer och växer. Ett område som absolut kan behöva lite gerillaslöjd där folket säger sitt.

Hela stan ska flyttas på grund av de värdefulla mineralerna under jord och när vi for runt där fick vi till vår förtjusning se lite gerillaslöjd "live" vilket berörde oss en hel del och fick oss att reflektera lite extra över situationen.

Åsa Boström

Åsa Boström var den enda i min intervjuserie som jag gjorde en heldagsobservation hos. Jag stannade till och med över natten och kunde själv uppleva hur hennes arbetsdag var upplagd, en mycket intressant dag där jag fick se andra sätt att arbeta på en den Lutherska piskmodellen som vi i Sverige följer rätt hårt på våra arbetsplatser. Jag tänker låta er följa med under dagen. Fast först en presentation av Åsa.

Åsa är entreprenör och konstnär och författare, hon kombinerar sitt konstmakande och skrivande med att ha coachingklienter som hon hjälper att förverkliga deras kreativa drömmar. När jag frågar Åsa om hennes verksamhet svarar hon genom att beskriva sin väg och verksamhetens uppstart som slingrig. Ett utforskande av olika arbetssätt, arbetsplatser och samarbetspartners inom konst, text och undervisning. Målet för henne är att kunna arbeta var som helst, utan att vara bunden till en fysisk plats för att ge den frihet hon eftersträvar i sitt konstmakande och skrivande. Åsas arbete sker gärna på andra platser runt om i världen än hennes västerbottensgård som är belägen i Innansjön, en liten by utanför Skellefteå. Genom att hjälpa andra i sina kreativa processer, precis som hon gjort för sig själv, skapar hon sin egen plats. Verktygen Åsa använder sig av tar hon från sin bakgrund som kreatör, skrivarpedagog, yogalärare och coach, bakar ihop dem och erbjuder en bred coaching till sina klienter. Verksamhetens centrala begrepp är humanekologi och kreativ hållbarhet. Med Åsas egna ord;

"Min företagsstart var ett uttryck för ett omfattande ifrågasättande av hur jag egentligen vill och behövde arbeta och leva för att känna mig i balans, använda min kreativitet till fullo och ge tillbaka till omvärlden på ett så värdefullt sätt som möjligt."

Åsa förverkligar  detta genom att främst ha en webbaserad verksamhet, eftersom coachingen endast kräver en dator kan hon ta med sig jobbet vart hon vill. Det är ett medvetet val att erbjuda coachning främst via mail istället för fysiska möten. På så sätt kan hon resa runt i världen och samla intryck och material till sina konstverk och texter, samtidigt som hon hjälper sina klienter.

När jag träffade Åsa var hon hemma på sin gård och då ser rutinerna lite mer annorlunda ut än om hon är på resande fot, även om basen tas med hemifrån.

kl 8 

Uppstigning, vädra och tända rökelse, några yogaövningar följt av en halvtimmes meditation. Rökelsen blir aldrig sådär tung utan vädrandet låter den ligga som en topp över det ljusa rummet. Det skapar en väldigt fin energi i rummet tillsammans med meditationen.

kl 8.30

Frukost i ett soldränkt kök, gröt, te och ett glas juice med extra nyttigheter i i pulverform.

kl 9

Arbete framför datorn med peppig musik i bakgrunden och smuttandes på kvarvarande te från frukosten i en tung asiatisk gjutjärnstekanna.

kl 9.21 

Mer te och ett samtal till supporten för webbsidan.
Arbetet framför datorn varvas med läsning i pappersform i fåtöljen.

kl 10.30

Kaffe i solen.

kl 10.45 

Mer arbete vid datorn varvat med hushållssysslor så som tömma diskmaskinen och vika in tvätt.

kl 12

Coachingsamtal med klient

kl 13.10 

Lunch lagas sjungande i köket. Efter lunchen en promenad i solen runt i byn och på skogsstigar i 40 min.

kl 15.15 

Yoga Nidra, djupavslappning. 20 min.

kl 15.45

Coaching

kl 16.30

Middag hemma hos föräldrarna som också bor i byn (kan ha att göra med att jag var på plats, de gillar mig).

kl 17.15

Vädrar, tänder rökelse och svarar på mail, alla hanns inte med utan fick vänta till morgonen efter.

kl 18 

Istället rasades det av på motionscykeln följt av yoga till peppig musik innan dagen avslutades.

För mig som lätt dras in i det Lutherska tankemönsterna var det en befrielse att få vara med under den här dagen och se hur en arbetsdag som är upplagd efter behov kan se ut. Att faktiskt tillgodose sina och kroppens behov av rörelse, sinnenas olika behov med dofter och musik och ändå få så mycket arbete gjort. Själv kan jag oftast hamna framför datorn i ett ensligt knattrande av fingrarna på tangenterna tills ögonen svider om jag inte är uppmärksam och medveten om vad jag gör. Därför har även jag skapat små rutiner för att undvika liknande situationer och det skänker mig sådan glädje att se att fler gör det och att det funkar!

Hur ser dina arbetsrutiner ut? Har du några speciella trix för att undvika hålögdhet och skrikande mage när du är i flow eller under piskan? Berätta gärna, kanske vi kan dela knep med varann?

Åsa bjuder dig som läsare av min blogg på ett erbjudande, du får 20% rabatt på valfri coaching veckan ut (tom. tis den 22/9). Passa på att boka in dig för att få fart på dina kreativa projekt du med!

Hör av dig till Åsa på info[at]asabostrom.se för att boka din tid och ta del av rabatten. Skriv PetraEleonoras läsare i ämnesraden.

Alla foton är tagna av Åsa Boström 

Maria Öqvist Öhman

Foto från Marias hemsida Jag blommar

 

Andra ut i min presentation av de fantastiska kvinnor jag mött under mina intervjuer är Maria. Det var det mötet som jag var mest pirrig inför eftersom jag haft Maria som förebild och följt hennes blogg Jag blommar  samt läst om henne i böcker och så.  Ja, och sen var det den långa bussresan också. Vanligtvis tar jag mig fram med cykel så alla resor med andra fordon blir väldigt spännande.

Maria är konsthantverkare som skapar både bruksföremål och konstverk och hennes verksamhet rymmer även workshops och föreläsningar. Maria har alltid varit kreativ och skapat, hennes arbete drivs av lust och glädje vilket resulterat i en mängd verk och produkter samt två olika konstnärskollektiv. Ett i Ratan med en sommarbutik och den senaste i Piteå där Maria tillsammans med sina nio kollektivkollegor driver butiken Rabarber där de turas om att arbeta och marknadsföra varann.

Jag känner igen mig i det, jag har också varit med och startat upp ett konstnärskollektiv, vårt största projekt är Pilgatans Kulturmarknad som är på lördagen i andra helgen i september varje år och inte ens i närheten av att driva en butik, fast ändå. Jag känner också igen mig i att skapa i alla möjliga olika material, kärleken till återbruk och med respekt för materialen och den där viljan att ta hand om så mycket som det bara går, hållbarhet. Det är vackert på något vis. 

Ett exempel på återbruk och respekt för materialet är ett avlångt litet block som Maria gör som blev till endast på grund av att det blev pappersremsor över när hon gjorde anteckningsböcker. Hon syr också små figurer, Räddisar av spilltyger som skymtas på bilden här ovan.  Arbetet sker mycket efter listor och lust, vad som behövs påfyllning av till butiken och leverantörer eller vad hon känner för att lägga handen på just för dagen. Det blir är organisk växelverkan som ger en behaglig arbetsmiljö som verkligen gick att känna av bara genom att vara i den fantastiska ateljén där allt skapande sker.

Under mitt besök tog vi en lunchpaus och Maria bjöd på den mest fantastiska tomatsoppa jag ätit i hennes mysiga kök. Tyvärr blev jag så uppslukad att jag glömde fota hela härligheten, istället bjuder vi, jag och Maria på receptet.

Marias Tomatsoppa.

 4 pers.

Du behöver:

2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
En näve valfria örter ex oregano eller basilika
En klick smör
Ca 0,5 -1 dl vitt vin eller vitt matlagningsvin
2 burkar krossade tomater
Buljongtärning
Några dl grädde
En gnutta honung

Gör så här:

Fräs hackad gul lök/vitlök och örter i smör. Häll på vinet så att det riktigt fräser till. Häll sedan på tomater, Buljongtärning och honung. Låt puttra. Sedan i med grädde och koka vidare. Krydda med svartpeppar och salt. Mixa den halvslät om du vill. Servera med mozarellaost i bitar som får smälta i tallriken med varm soppa.

Samaskens, jag lovar!

Vill ni veta mer om Maria finns hennes hemsida här och vill ni läsa resultatet av intervjun hittar ni det här.

Linnea Sigurdson

Foto: Linnea Sigurdsson 

Först ut att presenteras från mitt examensarbete är Linnea Sigurdson som jag träffade en kväll hemma i hennes kombinerade kontor och lägenhet. Tiden flög iväg och det hann bli mörkt innan jag for hem igen med en varm känsla i magen av både många koppar te och vårt fina samtal.

Foto: Linnea Sigurdsson 

Linnea började med att visa sin arbetsplats med ett bord hon snickrat ihop tillsammans med sin bror.

Sen pratade vi om allt mellan himmel och jord. Långt mer än vad som rymdes i min uppsats. Om hur du som egenföretagare som sitter ensam kan bryta ensamheten genom att bjuda andra egenföretagare på lunch, om friheten som egen och om vikten att behålla sin värdegrund och inte bara arbeta för att tjäna stora pengar (även om det såklart inte är fel att tjäna pengar).

Foto: Linnea Sigurdsson  

Vi pratade om vikten av att dricka kaffe och helst bara göra en sak i taget just då - dricka kaffe. Vi hittade också gemensamma nämnare som till exempel vår kärlek för Pocket shops anteckningsböcker, det är så mjukt papper och de är så sköna att rita och skriva i. Linnea skriver ner allt i dem, det blir några böcker per år. De många långa bussresorna hon gör främjar detta beteende. Det är så lätt att komma på idéer under resans gång menar hon.

Linnea presenterar sig själv som filmare, grafisk formgivare och musiker. Med andra ord en multipassionerad person som skapar sitt eget verksamhetsområde. Linnea är bosatt i Umeå och gör större delen av sitt arbete på resande fot i landets norra avkrokar. Kärleken och närheten till naturen är viktig.

 Foto: Linnea Sigurdsson

Så här kan det se ut när Linnea är ute i fält.

I sitt filmande porträtterar Linnea människor som verkar utanför normen i vårt samhälle. Hon menar att media matar oss med en ensidig bild vilket driver henne till att lyfta fram osynliggjorda människor som med Linneas egna ord; 

"sprider hopp om medmänsklighet, hållbarhet och fördjupning av oss som mänskliga varelser."

 

Jag håller med Linnea om att vi blir matade med en alldeles för begränsad bild av olika typer av människor. Normen är för snäv. Därför kändes det extra fint att få lyfta in Linnea och hennes arbete i mitt examensarbete. På det här viset kan jag bidra och hjälpa Linnea i hennes strävan att upplysa människor att det finns en annan bild, en alternativ bild av hur människor i Sverige lever. För Sverige är ett avlångt land och rymmer många olika typer.

Foto: Moa Frygell

Linnea startade sitt företag under sista året på sin utbildning då det var en förutsättning att hon hade företag för att kunna söka finansiering för sitt examensprojekt. Efter det har det bara rullat på. Trots att hon redan innan företagsstarten fick höra att det aldrig skulle gå att försörja sig på hennes arbete har hon gjort det i flera år nu. Det var ett ganska stort risktagande och en väldigt modig handling av en person som fick, och fortfarande får höra av omgivningen att det är omöjligt att leva på ett eget företag av det slaget som hon driver. Lyckligtvis påverkade det inte Linnea nämnvärt utan hon viftade bort det och berättade med ett leende berättade att hon älskar att se sig själv som nybörjare eftersom det blir så mycket enklare då. Linnea menar att med en nybörjarattityd får hon lära sig massor som hon annars skulle ha missat. Istället för att gå in med inställningen att hon är expert på grund av utbildning, erfarenhet eller liknande hjälper det Linnea i hennes utveckling både på ett personligt och professionellt plan genom att vara ödmjuk och öppen.

Linnea har precis påbörjat en provperiod av bloggande i anslutning till nylanseringen av hennes hemsida. Meningen är att bloggen ska vara ett medium för att nå ut på ett mer personligt sätt och hon eftersträvar en kontinuitet i vad som skrivs och förmedlas, det ska hänga ihop även om det är olika inlägg. Bloggandet är som sagt ett prov som kan vara ett sätt att påminna omgivningen om att hon finns och vad hon funderar på. Kanske kommer hon fortsätta, kanske kommer hon avsluta. Det beror på hur hon trivs med formen av kommunikationen, det får dock tiden visa.

In och läs hennes inlägg och följ med i hennes tankar du med! Följ länken här. 

Gillar du hennes bilder? In och följ på Instagram här.

Hur jag tänker när jag hänger en tavelvägg. Eller inte tänker....

En promenad förbi vårt köksfönster en mörk kväll visar upp min tavelvägg i ett varmt och mysigt sken från köket. Jag har fått en del kommentarer och jag tänkte berätta hur jag tänker kring hängningen, eller inte tänker...

 

Det här är alltså vår köksvägg ovanför matbordet. Som du ser finns det inte en enda rak linje. Jag har arbetat  mycket med mig själv och mönster som begränsat mig, en av dem perfektion. Alltså hänger jag inte tavlorna efter en linje. Jo, ibland gör jag det. Det beror på, och det är här jag vill lyfta in känslan. Att gå ner i hjärt- och magtrakten. Vad klingar rätt i din mage?

Inte ens bilderna har ett tema. Inte mer än att det är bilder jag tycker om. En del i ram andra upptejpade eller bara nerstuckna i kanten på ramen runt en annan bild i väntan på en egen ram eller plats. Och det är lite så jag arbetar med mina egna tavelväggar, jag låter dem växa fram vart efter.

Annat är när jag inreder hos andra. Här har jag gått efter samma princip som mitt kök, ingen rak kant. Fast tittar ni noga ser du att tavlorna har en tyngd mot mitten. De hålls ihop av varma jordnära färger och tavlorna ihop med kyrkbänken nedanför förstärker känslan av meditativ närvaro. Här har jag hängt tavlorna som fanns till förfogande och det är tänkt att även den här väggen ska kunna växa med tiden. Efter tavlorna följer två furudörrar som binder ihop tavelväggen på andra sidan dörrarna.

Här ser vi dock ett annat tema. Lite ljusare färger i blå toner. Och här finns det en rak linje, i överkant, fast den bryts av taket. Jag gillar sånt, mixat, stilbrott och något oväntat.

Den gröna tavlan som skymtar i den turkosa ramen är en affirmationstavla som jag gjorde 2010.

Så här såg det alltså ut för 5 år sedan. Härligt!

Next Level Craft – Härnösand

Ännu en gång har jag fått äran att vara med på en invigning av slöjdutställningen Next Level Craft som faktiskt blivit kallad en av Sveriges bästa utställningar 2014. Den här gången var det Murberget och Härnösands tur. Vilken fantastisk stad och plats. Så mysig med sina små pittoreska hus, grönska och vatten. Hit vill jag återkomma fler gånger.

Utställningen var sig lik och fast jag redan sett den fem gånger kunde jag inte undvika att hitta nya vinklar och spännande saker att upptäcka.

Extra glad blev jag när jag fick träffa på det här gänget som jag identifierade mig med direkt. Ett gäng med skogsrån som hängde vid en tjärn. Vackert. De var inte med i Umeå utan tillkom i Östersund där utställningen var sist och jag är glad att jag fick träffa dem.

Det var mycket folk och efter invigningstalet var det dansuppvisning. Himla fint ordnat. Även fast jag mest uppskattar att besöka utställningen ensam, då är det lättare att drömma sig bort och slukas in i den drömska processionen med alla varelser och väsen.

Det var också fint att få träffa fler slöjdare som varit med och bidragit till utställningen, ett helt otroligt arbete.

Ett extra tack till Hemslöjdsföreningen Västernorrland och Västerbotten som bjöd in mig.

Veras rum

Vera är 8 år och hon har precis fått sitt första egna rum. Veras mamma renoverar ett gammalt bönehus och i stället för scen har nu stora salen sex rum i två våningar. Veras mamma bad mig hjälpa henne att inreda. Eftersom budgeten är begränsad fick jag fria händer med det jag kunde hitta i huset. Jag älskar sånt! 

På bilden ovan ser vi hur rummet såg ut innan jag började piffa. Det där var inte riktigt sant. Jag har städat innan. Jag var så ivrig att börja att jag glömde fota innan jag städade. Tänk er en förebild med alla saker på golvet istället, då har ni en mer rättvis bild.

Den lilla "bänken" är byggd för att Veras mammas sovrumsfönster sträcker sig ända upp till sittbrädan och istället för att få ett titthål ner i mammas säng fick Vera en liten bänk.

Jag började med att hänga upp en sänghimmel som inhandlats på loppis. Sängbordet hittade jag på nedervåningen med verktyg i.

Vid fotändan av sängen är det fantastiska fönstret som inbjuder till många mysstunder med böcker, kuddar och mjuka filtar. Även puffen fick flytta dit, något ska hon ju kunna lägga upp fötterna på.

Ljuset är helt magiskt på eftermiddagen och ifrån fönster syns älven som rinner förbi utanför. Den vita hyllan fick byta plats med klädskåpet för att den inte skulle dämpa ljuset.

Ljusstaken på väggen har min pappa gjort vilket är lite roligt för Vera älskar den. Det blev fint att rama in några av ugglorna.

En nöjd och peppad inredare, moi!

Spegeln som jag fotade mig själv i är det här lilla väggskåpet, även det ett loppisfynd. Senare ska vi byta ut knoppen på skåpet. Plåtasken ovanpå har Vera själv "fyndat" på tippen där hon ofta hittar olika skatter. Kroken fick en liten extra tvist med ett huvud som saknade kropp från leksakslådan. Synd på ett sånt snyggt hår att inte få en hedersplats tänkte jag. Jordgloben vill Veras mamma göra om till en taklampa och tills hon får tummen ur får den stå på Veras klädskåp.

Snyggaste håret, synd att gömmas bort.

Veras mamma hade köpt en ny röd matta till Veras rum fast jag valde att ha kvar den gröna mattan efter som att det är rätt bra fart i Vera och grönt kan ha lugnande effekt. Jag tänker att det kan vara fint att få en möjlighet att samla ihop sig och hämta kraft i sitt egna rum. Det är mycket liv och rörelse både i skolan och även hemma i huset med alla syskon. Den röda mattan hamnade istället hos en av Veras storebröder, fast det rummet visar jag en annan gång.

Vera hade inte en aning om att jag fixade till hennes rum vilket blev en fantastisk lyckad överraskning. Både Vera hennes mamma och jag är toppennöjda.